Flera smittskyddsläkare som Ekot pratat med säger att kommunerna glömdes bort i den tidiga beredskapsplaneringen inför coronapandemin.
Lyssna: ”Förstod inte att kommuner skulle ta hand om smittade"
Kommuner prioriterades ner inför coronapandemin, och det fick stora konsekvenser för äldreomsorgen, enligt bland andra Elisa Reinikainen, medicinskt ansvarig sjuksköterska i Nacka kommun.
– Ja, det var ju så att kommunerna inte prioriterades eftersom man kanske inte förstod att vi skulle ta hand om så många smittade, säger Elisa Reinikainen i Nacka kommun.
Vad har det lett till för konsekvenser?
– Det ledde till att skyddsmaterial inte tilldelades till kommunerna i samma utsträckning som till regionerna.
När Sverige i februari och i början av mars allt mer förberedde inför epidemin så fokuserades arbetet på att identifiera, isolera och smittspåra personer som smittats av det nya coronaviruset utomlands. Det var då regionernas sjukvård som främst ansvarade för det arbetet. Men när samhällsspridningen i Sverige blev ett faktum, i mitten av mars, så blev kommunerna centrala i arbetet med att klara pandemin.
Men flera smittskyddsläkare som Ekot pratat med säger att just kommunerna i mycket glömdes bort i den tidiga beredskapsplaneringen. Bland annat menar de att man på många håll inte tillräckligt tidigt fick saker på plats, såsom skyddsutrustning och rutiner kring basal hygien inom äldreomsorgen.
– Jag tror nog de flesta, när de ser i backspegeln, kommer vara mer nöjda med hur det fungerat på sjukhusen än hur det fungerat ute i kommunerna, säger Uppsalas smittskyddsläkare, Johan Nöjd.
Ekots granskning visar att kommunernas arbete hamnade i skuggan även hos de nationella myndigheterna. Kommunerna ingick inte i den nationella lägesbild som gjordes för att inventera beredskapen i februari.
Inte förrän i mitten av mars, i samband med att Sverige fick en konstaterad samhällsspridning, gjordes en lägesbild för kommunerna.
Kristina Sundin Jonsson, som är kommundirektör i Skellefteå kommun, känner igen sig i bilden som flera smittskyddsläkare i landet ger, om att kommunerna i mycket glömdes bort initialt. Men hon tycker att samarbetet utvecklats och blivit bra längs vägen.
– Luckorna fanns ju framförallt kring hur rutinerna skulle funka, från lokal, till regional och ända upp till nationell nivå. Där kände vi att vi behövde mer stöd. Det var ju också en del rutiner från nationellt håll som tog ett antal veckor, exempelvis hur man skulle beställa skyddsutrustning, säger Kristina Sundin Jonsson.
