"Annie Lööf stänger inte M-dörren"
Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg hoppas få svar på hur Centerpartiets partiledare Annie Lööf kommer använda sitt inflytande efter valet.
Lyssna: Kommentar av Tomas Ramberg
Centerledaren Annie Lööf fortsätter hårdnackat att passa på frågan om hur hon ställer sig om Moderaterna vill bilda enpartiregering efter valet. En dörr som inte är stängd är öppen konstaterar Ekots politiska kommentator Tomas Ramberg efter morgonens utfrågning av centerledaren.
Det är inte bara statsvetare och journalister som pekat på möjligheten för Ulf Kristersson att – särskilt om alliansen blir mindre än de rödgröna i valet – bilda en enpartiregering, i somras diskuterades den till och med av förre KD-ledaren Göran Hägglund. När Moderaterna för ett och ett halvt år sen förklarade att partiet är berett att regera även om det kräver stöd från SD var ett av skälen i den interna diskussionen just att inte binda sig bara till alliansalternativet.
Med de opinionssiffror som rått en tid är det Annie Lööf och Centerpartiet som avgör om Kristersson kan nå statsministerposten, med eller utan alliansen. Lööf äger frågan, därav det stora intresset för hennes svar.
Annie Lööf motiverar sin ovilja att ta ställning med att Ulf Kristersson själv sagt att han inte planerar för någon enpartiregering. Därmed är det enligt Lööf hypotetiskt. Samtidigt säger hon att detta skulle innebära att Kristersson lämnade alliansen och lutade sig på SD. Det låter onekligen som att Lööf argumenterar emot en enpartiregering, så varför vill hon då inte ge besked om hur Centern skulle rösta om förslaget lades fram?
Troligen handlar det om att behålla så många kort som möjligt till det spel som regeringsbildningen hotar att utvecklas till efter valet. Om Lööf i dag gav beskedet att hon stoppar en M-regering skulle det drastiskt öka Socialdemokraternas utsikter att få vara med och bestämma hur landet styrs även nästa mandatperiod. I motsvarande grad minskas Centerns handlingsfrihet. För det fall alliansen blir mindre än de rödgröna, vilket de också är i de flesta opinionsmätningarna, återstår då bara att be Socialdemokraterna om samarbete.
Det skulle också betyda att Centern avstod från möjligheten att förhandla med en M-regering om politiska villkor för att släppa fram den. I Centerns tankevärld kanske det är möjligt att tvinga fram en centervänlig politik i utbyte mot att släppa fram Kristersson. Och om Annie Lööf umgås med tanken att lösa regeringsknutar genom att själv bli statsminister minskas också den möjligheten.
Skulle alliansen bli större än de rödgröna tycker Annie Lööf att man ska ta makten och sen, utan att förhandla, hoppas att Sverigedemokraterna inte saboterar en borgerlig regerings budget genom att, som 2014, rösta på oppositionens förslag. Skulle SD ändå göra det får alliansen ta skeden i vacker hand och söka stöd hos Socialdemokraterna.
Om Jimmie Åkesson på något sätt menar allvar med det han sagt om regeringsfrågan de senaste åren bäddar detta för en redan från början instabil regering efter valet. Kanske krävs det ett misslyckat regeringsprojekt för att partierna ska kunna motivera för väljarna att bryta mot sina hittillsvarande, och delvis motstridiga, utfästelser i regeringsfrågan.
Annie Lööfs besked om migrationsfrågan kan bli en annan hård nöt för en alliansregering. Hon håller visserligen med Ulf Kristersson om att det behövs en blocköverskridande överenskommelse. Men hon vill att en alliansregering går till förhandlingarna tillsammans och kräver att den nuvarande tillfälliga lagen under tiden inte bara förlängs utan också görs mera generös på flera centrala punkter.
Eftersom Ulf Kristersson i praktiken lovat sina väljare att inte gå med på en mindre stram flyktingpolitik än idag, måste någon av dem ge sig om en borgerlig regering ska hålla.