SvD Debatt, publicerad den 8 november 2022
En sådan politik i Sveriges största sjukvårdsregion skulle inte bara drabba stockholmarna, utan alla patienter runt om i landet, som i vissa fall har möjlighet att få vård snabbare Stockholm. Även på andra håll i landet finns nya socialdemokratiska majoriteter som vill strypa valfriheten och den privata vården med längre köer som den vanliga konsekvensen.
Därför måste nu regeringen agera för att göra det till en rättighet för alla att välja vård där den finns i landet. Den svenska sjukvårdens problem är inte bristen på personal utan tung byråkrati.
Det är inte rimligt att en indelning i offentliga vårdstrukturer och gränser som härstammar från 1800-talet i dag begränsar människors rätt att få vård. Men lösningen är inte att förstatliga vården, som företrädare för regeringen ibland säger. Det finns nämligen ingen anledning att tro att staten skulle vara en mer effektiv vårdplanerare än vad regionerna är.
Lösningen är i stället att staten tar ansvar för att all vård kan erbjudas över hela landet. Det måste nu göras klart att patienter, var de än bor i landet, ska ha rätt att välja vård oavsett regiongränser.
Det nuvarande systemet innebär att den som behöver specialistvård först ska vänta i sin hemregion ett halvår. Först därefter har patienten rätt att söka vård i en annan region. Detta oavsett om det redan dag 1 finns ledig kapacitet hos vårdgivare i andra regioner.
Som systemet är konstruerat finns det ekonomiska skäl för varje region att behålla sina patienter för sig själva, i stället för att betala till någon annan region. Det är därför som cancerpatienter som köar för vård blir kvar i kön trots att de hade kunnat få hjälp direkt på ett sjukhus som råkar ligga i en annan region.
Därtill förnekas patienter i vissa regioner tillgång till bättre metoder som finns tillgängliga i andra delar av landet.
Med nationella upptagningsområden i stället för regionala skulle det kunna växa fram fler högspecialiserade vårdenheter på fler ställen i landet. Fler människor skulle kunna få hjälp snabbare och med högre kvalitet.
Möjligheten för alla att välja inte bara primärvård lokalt utan också specialistvård inom hela landet kräver dessutom ingen mångårig utredning, utan skulle kunna införas relativt snart. I stället för att först utveckla ett helt nytt statligt system, som vid genomförande skulle vända upp och ner på dagens system, skulle förändringen och förnyelsen kunna växa fram stegvis underifrån, genom människors fria val.
För att göra svensk sjukvård bättre bör regeringen skärpa valfriheten så att rätten att välja gäller över hela landet, hos både privata och offentliga vårdgivare. Inriktningen på en sådan valfrihetsreform bör vila på följande grundvalar:
Det är bra att regeringen nu aviserat ett första steg mot att inrätta en nationell vårdförmedling. Men om regionerna tillåts bli en mellanhand som av egenintresse ogärna släpper ifrån sig ”sina” patienter riskerar det att bli en halvmesyr med nya hinder för den enskilde.
De senaste decenniernas utveckling visar att det inte räcker med att tillföra mer resurser, när systemet i sig inte klarar att tillgodogöra sig dessa resurser.
Om människor själva får välja var de ska få vård kan regionernas beställaransvar också successivt avvecklas. Den offentliga vården får då utvecklas tillsammans med den privata vården på de villkor som patienternas behov av vård ställer.
I stället för att en omfattande byråkrati ska försöka bedöma hur mycket vård som behövs inom ett visst geografiskt område under de kommande åren, kan detta i stället avgöras av utvecklingen av specialiserad vård runt om i landet och människors fria val. Det frigör i sig betydande resurser för vård.
De unikt goda erfarenheterna av privata St Göran i Stockholm borde leda till att fler akutsjukhus kan bedrivas privat istället för en återkommunalisering.
Det viktiga med att flytta ansvaret för vården från regionerna till staten bör vara att man därmed flyttar makten över vården till enskilda människor.
Gunnar Hökmark
tidigare Europaparlamentariker för Moderaterna
