Yvonne Boberg, chef för Väsby stöd och omsorg.
Lyssna: Stora skillnader mellan kommunernas beredskapslager
Skillnaden mellan kommunernas beredskapslager av skyddsutrustning, som munskydd och visir, är stor, det visar en kartläggning som Ekot gjort. Medan vissa kommuner har lager som beräknas räcka i tio månader har andra tagit höjd för två veckor.
211 kommuner har eller har delvis i dag ett tillgängligt lager av skyddsutrustning, alternativt tillgång till lager tillsammans med exempelvis andra kommuner, det visar en enkät som Ekot skickat ut till landets samtliga 290-kommuner och som 213 svarat på. Men skillnaden i storlek är stor.
13 kommuner svarar exempelvis att de har lager för ett halvår eller mer, medan 48 kommuner svarar att de har lager för en månad eller mindre.
– Efter fyra veckor anser vi att det kommit igång nationellt så att man kan få skyddsutrustning därifrån. Annars riskerar vi att få gigantiska lager som vi inte har en möjlighet att hantera i kommunen, säger Thomas Mileborn, trygghet- och säkerhetschef i Sigtuna.
Upplands Väsby är en av kommunerna som ordnat med ett större lager. Lagret fylls på kontinuerligt och är tänkt att räcka i fem månader.
– Att känna det här lugnet och långsiktigheten den är guld värd. Den gör att vi alla andra kan andas och göra andra saker än att jaga skyddsutrustning. Att våra medarbetare kan känna, kommer det en andra våg, så har vi ett lager, säger Yvonne Boberg chef för Väsby stöd och omsorg i Upplands Väsby.
I dag finns det inga nationella riktlinjer för hur stora kommunernas lager av skyddsutrustning bör vara och i Ekots enkät blir det tydligt att kommunerna utgår ifrån olika scenarier när de planerar sina lager. Vissa räknar exempelvis med en andra virusvåg, andra inte.
Emma Spak, chef för hälso- och sjukvård på Sveriges kommuner och regioner, SKR, är kritisk till frånvaron av riktlinjer som hon menar att Socialstyrelsen bör ta fram.
– Det är lätt att säga att det ska finnas lager, men om man inte vet vad man ska ha i lagret eller hur länge det ska räcka då blir det svårt och där behöver man en gemensam målbild för vad det är vi ska klara av och vad det är vi ska ha byggt upp, säger hon.
Socialstyrelsens krisberedskapschef, Johanna Sandwall, menar dock att myndigheten inte har mandat att ta fram sådana riktlinjer.
– Vi befinner oss i det system som vi gör och man måste i sin verksamhet själv analysera vad behöver vi, vad ska vi ta höjd för, och också se till att man köper in och beredskapslagrar det, säger hon.
