Det är omöjligt att se ”En komikers uppväxt” utan att färdas tillbaka till sin egen skoltid.
Vem var jag i barnens obarmhärtiga hierarki? Kanske inte allra längst ned på botten. Men kan jag ha varit en Juha?
En som emellanåt försökte rädda sig själv i skolgårdens maktspel, på bekostnad av andra?