I veckan som gick röstade Europaparlamentets majoritet för ett förslag till upphovsrättslagstiftning som var ett dåligt förslag. Därför röstade vi moderater emot. Socialdemokraterna röstade med några undantag för denna lagstiftning. Sverigedemokraterna röstade så att det inte gick att göra de ändringar i lagstiftningen som vi moderater hade önskat, och som debatten har handlat om.
Skälet till att vi röstade nej var att förslaget innebär en dålig balans mellan upphovsrätten och den digitala miljöns förutsättningar. Den skapar klumpiga former för hur man ska upprätthålla upphovsrätten och den ställer krav på en kontroll över att upphovsrättsligt skyddat material som bortser från rimlig flexibilitet och framförallt marknadsbaserade lösningar. Det blev en dålig lösning.
Socialdemokrater röstade för, Sverigedemokrater agerade så att det inte gick att ändra i förslaget och alliansens partier röstade emot, liksom Miljöpartiets företrädare. Det är i grunden samma konflikter som vi normalt ser i Sveriges riksdag. Socialdemokrater vill reglera övertungt och motverka marknadslösningar medan de borgerliga partierna vill ha större individuella hänsyn och marknadsbaserade lösningar. Smidighet mot klumpighet skulle man kunna säga.
Därför är det viktigt att påminna om att detta är en fråga om politiska motsättningar, inte om att EU vill reglera Internet. Det som regleras är upphovsrätten av det skälet att vi numera har gemensamma media, gemensamma sociala plattformar och en mediefrihet och konkurrens som går över gränserna. Majoritetsförhållandena var sådana att fler borgerliga svenska ledamöter och färre socialdemokratiska hade gett ett annat resultat.
Redan i dag är det så att upphovsrätten självklart skyddar material även om det distribueras i digital form. Aftonbladet får på sin hemsida inte publicera Expressens artiklar, och omvänt. Lika lite får Svenska Dagbladet publicera en ny utkommen thriller vare sig det är på nätet eller i den tryckta tidningen. Sveriges Television får inte visa en film som är inspelade av någon annan utan avtal och ersättning. Även om reglerna för att skydda upphovsrätten nu blev klumpiga och i dålig balans med den digitala miljöns förutsättningar innebär beslutet på inga vägar att Internet dödas, att yttrandefriheten stryps eller att censur införs.
En del av det som har sagts på nätet och i olika debatter har i rykteskarusellen och kanske också på grund av lobbyorganisationer på båda sidorna blivit helt frikopplade från sans och balans, från verkligheten.
För det första införs ingen länkskatt. Det är fel. Det finns ingen länkskatt. Däremot ska den som använder sig av upphovsrättsskyddat material betala för det till upphovsrättsinnehavaren. Det är inget annat än normal äganderätt det handlar om. Den som hyr en bil betalar inte skatt för det utan betalar bilhyra. Den som köper en bil skattar inte utan betalar. Det handlar om upphovsrätt och inte om länkar. Länkar leder dessutom oftast till den som förfogar över upphovsrätten, inte till upphovsrättsintrång.
För det andra får man lov att använda material från en annan tidning eller en annan källa. Precis som i dag. Det handlar om normal citationsrätt. Det vill säga Aftonbladet får lov att citera ur en skönlitterär roman men inte publicera ett kapitel, Expressen får lov att citera ur Svenska Dagbladets nyhetsartikel men inte publicera den. Däremot är lagtexten dålig och otydlig så den kan tolkas på många olika sätt. Det leder i det här fallet till att det blir den nationella lagstiftningen som får skapa tydlighet men med risker för att det blir den fragmentering som borde undvikas.
För det tredje finns det ingen censur eller strypt yttrandefrihet. Men stora plattformar för sociala media får en skyldighet att se till att upphovsrättsskyddat material inte laddas upp på dem utan kontroll, där kravet är sådant att man måste använda sig av så kallade filter för att avlösa om det är upphovsrättsskyddat material. Det har redan i dag i olika former de stora plattformarna, som Youtube, men det är ett krav som på andra och minre plattformar riskerar att både skapa stelbenthet och alltför stora krav på mindre plattformar, även om de det handlar om likväl är av en betydande storlek även de. Bättre hade varit att basera det hela på marknadsekonomiska lösningar, avtal med mera, samt en skyldighet att efter påpekan ta bort material man inte förfogar över.
Vare sig EU eller någon annan kommer att censurera eller förbjuda material på nätet. Lagstiftningen blev dålig på grund av att svenska socialdemokrater röstade för det som var dåligt, liksom de hade gjort i Sveriges riksdag om vi bara skulle haft en nationell lagstiftning, och på grund av att Sverigedemokraterna inte ville öppna upp för att rösta bort dåliga detaljer. Internet kommer inte dö. Yttrandefriheten stryps inte. EU eller någon annan inför inte censur.
Däremot införs en dålig kontrollapparat för att hävda upphovsrätten. Vi moderater röstade emot och kommer självfallet agera för att det dåliga ska bort. Men EU är inte demonen i sällskapet. Det räcker att rösta bort några socialdemokratiska mandat så kan marginalen nästa gång göra att vi moderater vinner. En påminnelse om att rösta i Europavalet. Den digitala världen ger större möjligheter för upphovsrättsinnehavare. De vill ju ha sina verk spridda. Det är utifrån det perspektivet förändring nu bör göras.
