Lyssna: Tomas Ramberg från S-kongressen
Stefan Löfven har stöd i sitt parti för att uppgörelsen med Centern och Liberalerna var nödvändig. Den svåra debatten för Löfven handlar i stället om att partiet blivit så svagt att det tvingas acceptera avtalet, säger Ekots Tomas Ramberg.
Socialdemokraternas ledare avfärdar att det skulle finnas en intern kritik mot fyrpartiöverenskommelsen. Det talet är enligt Löfven bara en ”liten bubbla som åker omkring”. Diskussionen på kongressen tyder också på att de flesta sväljer det sura äpple partiledningen köpt. Men skälet är dystert: Socialdemokraternas problem är mycket djupare.
Det stora bekymret är valresultatet – alltså hur partiet kunde hamna i ett sånt svaghetstillstånd att det tvingades gå med på avtalet. Och att nu genomföra en rad förslag de lovat väljarna att bekämpa.
Den nyligen presenterade valanalysen är en enda lång larmsignal till partifolket. Valanalyser brukar hitta några ljuspunkter, även efter usla val går det oftast att finna enskildheter som fungerat bra. Socialdemokraterna hävdar visserligen att de genomförde en bra kampanj men resultatet är det som räknas och valets hårda siffror beskriver ett kompakt mörker.
Låginkomsttagare och arbetare på landsbygden övergav partiet, barnfamiljer och ungdomar röstade inte på S, partiet förlorade debatten om sjukvården och pensionerna, och lyckades inte hålla sams om migrationen.
Ombud efter ombud har från kongressens talarstol vittnat om att Sverige inte håller ihop, att det inte går att leva med samma kvalitet i hela landet, att klyftorna är stora och att vården och infrastrukturen inte fungerar. I många fall har ombuden nyligen tvingats lämna över makten i kommuner och landsting till andra partier eftersom väljarna underkänt den socialdemokratiska politiken.
Så vad är vägen tillbaka till väljarna? Även om de flesta i partiet ser den som nödvändig är det inte alldeles lätt att se uppgörelsen med C och L som en väg till en starkare socialdemokrati. Tvärtom talar mycket för att entusiasmen bland S-väljarna minskar ytterligare och att ytterligare väljare söker sig bort.
Partistrategerna brukar hävda att en alltför generös migrationspolitik skrämt bort manliga arbetarväljare. Nu har Löfven gjort upp om att åter göra politiken mera generös. Partiledningen har försökt mobilisera LO-folket med argumentet att de ekonomiska klyftorna måste minska och att satsningar på välfärd kräver skattehöjningar för höginkomsttagare. Nu har Löfven gjort upp om att sänka skatten för höginkomsttagare. Samma Löfven som haft opinionen med sig på att skattemedel inte ska kunna gå till vinster i skolföretag har nu lovat att inte ens tänka på vinstförbud.
När partier väl tappat väljare är de inte så lätta att vinna tillbaka. Enligt en undersökning har de manliga arbetare som gått från S till Sverigedemokraterna också blivit sverigedemokrater. De röstar alltså inte på SD bara för att protestera mot invandringen utan ställer också upp på andra högeråsikter som att skatterna ska sänkas och motstånd mot facket. Knappast väljare S lätt kan vinna tillbaka.
Ännu enklare är det för väljare att gå från S till Vänsterpartiet. I ett läge där S regeringspolitik drar högerut framstår V som försvarare av ”riktig” S-politik.
I sitt tal till partikongressen i dag sa Stefan Löfven att 73-punktsprogrammet bara ska ses som ”en grund – en begynnelse”. Sen ska det komma socialdemokratisk politik var budskapet. Problemet är att alla de ingående partierna ser programmet som ”en begynnelse”. Centern och Liberalerna vill också bygga vidare men med en helt annan politik än Socialdemokraterna.
Och i den förhandlingen råder samma styrkeförhållande mellan partierna som i den som ledde till "begynnelsen", det föga socialdemokratiska 73-punktsprogrammet. Det var kanske därför Löfven aktade sig noga för att lova kongressombuden något konkret inför framtiden. Risken är att den ”lilla bubblan” inte bara åker omkring utan också växer i takt med kommande motgångar i regeringsförhandlingar.
