Förra året fick en pappa i Varberg tillsvidare ensam vårdnad om sin son för att kunna bevisa att han var oskyldig till våld mot barnet och mamman, ett beslut som kritiserades. Men en hemlig inspelning visar nu att kommunen gjort avgörande fel i utredningen om mamman.
"Maria" miste vårdnaden om treårige sonen efter uppmärksammat beslut i tingsrätten. Nu erkänner socialtjänsten avgörande fel i central uppgift i utredningen.
Lyssna: Expert: "Ett fullkomligt inkorrekt språkbruk"
Förra året fick en pappa i Varberg tillsvidare ensam vårdnad om sin son för att kunna bevisa att han var oskyldig till våld mot barnet och mamman, ett beslut som kritiserades. Men en hemlig inspelning visar nu att kommunen gjort avgörande fel i utredningen om mamman.
När vi träffar ”Maria”, som vi kallar henne, hemma i Varberg så visar hon upp sonens målarvägg. Hon pekar och beskriver de färgglada bilderna han suttit och målat.
– Den där extraväggen som vi satte upp fick bli hans målarvägg. Här har han målat och skrivit sitt namn, med lite hjälp. Han har gjort solen här, och så är det krabbor och sånt, säger ”Maria”.
Målarväggen är det enda hon har kvar av honom i huset i dag. Allt annat är bortstädat.
– Jag tycker det är för svårt. Han kom aldrig hem. Och tiden gick och tiden gick, och till slut blev det för plågsamt att ha hans leksakskök och hans bilbana framme, och studsmattan på utsidan. Det var ingen här, säger hon.
I juli förra året uppmärksammades ”Marias” fall stort. Socialtjänsten trodde inte på hennes anklagelser om att barnets pappa hade misshandlat både henne och sonen, och efter kommunens rekommendationer beslutade tingsrätten att ge pappan ensam vårdnad tillsvidare.
Genom att bo på ett HVB-hem med sin treåriga son skulle pappan då få chansen att bevisa att han var oskyldig till det våld mot barnet och mamman han hade blivit anklagad för. Drygt fyra månader senare dömdes dock pappan för att ha misshandlat ”Maria”, en dom som överklagats till hovrätten. Anklagelserna om våld mot barnet har inte lett till åtal. Pappan har fortfarande i dag ensam vårdnad om sonen.
Fallet ska upp i tingsrätten igen i slutet av mars för slutgiltig dom om vårdnaden. Och Ekot kan i dag visa på uppgifter som enligt flera bedömare omkullkastar hela ärendet. I avgörande handlingar som socialtjänsten skickade till tingsrätten innan det kontroversiella beslutet förra året hävdar nämligen handläggarna att ”Maria” hållit sonen borta från pappan i ett och ett halvt år. Detta står under rubriken ”Kvarhållande/Bortförande” i den familjerättsliga utredningen.
Att kvarhålla eller föra bort ett barn är för en förälder graverande uppgifter som domstolarna ofta ser allvarligt på i vårdnadsärenden. Men i ”Marias” fall är uppgiften om kvarhållande helt fel. Det erkänner socialtjänstens handläggare i en dold inspelning, som ”Maria” gjort.
Den ansvariga utredaren säger på inspelningen att hon med skrivelsen menat att sonen bott hos ”Maria” i ett och ett halvt år, inte att ”Maria” skulle ha hållit barnet borta från pappan. I inspelningen hörs också utredaren be om ursäkt för felskrivningen.
– Det är jag som har skrivit det, men XX(sonen, red. anm.) har ju varit hos YY(mamman, red. anm) i ett och ett halvt år. Det är ju det jag menar, säger socialtjänstens utredare.
– Jo, fast så blir det ju inte om du skriver att han har blivit kvarhållen, säger ”Marias” advokat Anna Heurlin.
– Ja, jag har skrivit det, och det är fel. Men jag tänker att det är 2018 nu. Vi sitter nån annanstans, vi ska tänka att vi ska blicka framåt. Då lämnar vi det och så funderar vi på hur det ska bli bra framåt. Sen om jag använt fel ord så beklagar jag det, säger utredaren.
Felskrivningen om kvarhållande har spelat en avgörande roll för att pappan till slut fick vårdnaden, menar Johanna Schiratzki, som är professor i välfärdsrätt vid Ersta Sköndal högskola.
– Jag tror mig aldrig ha läst i någon utredning att man kallar ett stadigvarande boende hos en förälder för ett kvarhållande respektive bortförande. Det är för mig ett fullkomligt inkorrekt språkbruk. Jag får intrycket av att man medvetet eller omedvetet har tagit ställning när man har skrivit den här utredningen, säger Johanna Schiratzki.
Ekot har sökt den ansvariga socialsekreteraren och hennes chef. Men ingen av dem vill svara på frågor om det här. Vi har också flera gånger sökt barnets pappa via hans ombud, men utan resultat.
”Maria” berättar att hon påpekat felet i utredningen flera gånger. Men ingen ändring har ännu skett i de kompletterande handlingar som senare skickats till tingsrätten.
– Jag tänker att alla kan göra fel i sitt jobb, men då är det viktigt att man gör om och gör rätt. Det är svårt att förstå, säger ”Maria”.
