Mamikon Hovsepyan i Armeniens HBTQ-grupp Pink.
Lyssna: Armenien
I Armenien blev det en jordskredsseger i parlamentsvalet för de som stod bakom vårens fredliga revolution.
Men nu frågar sig en del om revolutionen verkligen var för alla, eller om enigheten på gator och torg bara var tillfällig. För HBTQ-rörelsen i Armenien var själva revolutionen omtumlande.
– Vi kände att vi var jämlika i hela processen, och alla njöt av den enigheten, det säger Mamikon Hovsepyan från rörelsen Pink, som jobbar med HBTQ-frågor i Armenien.
Vårens fredliga men dramatiska revolution var för många i Armenien en upplevelse av att kämpa sida vid sida med okända, HBTQ-personer tillsammans med alla andra, oavsett sexualitet. Som för Mamikon, men efteråt blev det som vanligt.
– Återigen såg vi en enorm våg av homofobi, vi såg hatbrott och vi såg hatpropaganda, säger Mamikon Hovsepyan.
Homofobi är ett stort problem i Armenien. Verbala hot, att bli utfrusen av sin familj, att bli diskriminerad på arbetsmarknaden, som HBTQ-person kan man bli fysiskt attackerad eller dödad.
Tusentals HBTQ-personer har lämnat Armenien, på grund av att det är för farligt att vara sig själv.
Men det finns nu hopp, berättar Mamikon Hovsepyan, trots några homofobiska uttalanden från revolutionsledaren Nikol Pashinyan.
– Åtminstone vet vi att den nya majoriteten är mer öppen, mer för mänskliga rättigheter, och det är lättare för oss att diskutera mänskliga rättigheter och jämlikhet med dom, säger Mamikon Hovsepyan
Nikol Pashinyan har också varit tydlig med att han försvarar mänskliga rättigheter, Mamikon tror bara att han behöver lära sig lite mer om vad dom innebär.
Ett viktigt mål för HBTQ-rörelse är att få till en ny effektiv lagstiftning mot diskriminering.
Och kanske kan det gå nu. I det armeniska parlamentsvalet i december fick revolutionens partier 70 procent av rösterna, de gamla styrande partierna kom inte ens in i parlamentet.
I Yerevan är det riskabelt att t ex genomföra en Prideparad. Nyard Avetisyan jobbar med sociala medier för koalitionen som vann valet, den som leds av Nikol Pashinyan.
– Det Armenien som jag drömmer om är samma som Pashinyan drömmer om. I det landet behövs det inte en premiärminister som går längst fram i en Pride-parad, för att det ska bli säkert att vandra tillsammans, säger Nyard Avetisyan.
