Maktpartierna S och M ser ut att drabbas av stora motgångar i valet på söndag. Statsministerfavoriten Ulf Kristersson tvingas simma i motström på sin väg mot det efterlängtade kaklet, säger Ekots kommentator Tomas Ramberg.
Statsminister Stefan Löfven (S) övervakas av Moderatledaren Ulf Kristersson på en valaffisch under sitt besök i Stockholmsförorten Farsta.
Lyssna: Ramberg: Valfavoriten stapplar in i mål
Maktpartierna S och M ser ut att drabbas av stora motgångar i valet på söndag. Statsministerfavoriten Ulf Kristersson tvingas simma i motström på sin väg mot det efterlängtade kaklet, säger Ekots kommentator Tomas Ramberg.
Sen moderatledaren tog över efter Anna Kinberg Batra ser hans opinionskurva ut som en ballistisk robot inställd att landa på valdagen. Först uppåt i en prydlig båge som sen vände neråt lagom till valet.
De senaste veckorna har det funnits en tydlig kriskänsla kring moderatledningen. Känslan av att partiets problem var mycket djupare än partiledarfrågan har kommit tillbaka. Också den nye ledaren tvingas navigera i det trånga sundet mellan blindskären SD och C.
Socialdemokraterna, konstant krisdrabbat sen länge, gick igenom den värsta ekluten redan i våras. Nu är förväntningarna så lågt ställda att en tillbakagång med tre-fyra procentenheter skulle kännas som en present.
Opinionsmätningarnas svaga, men envisa, övertag för de rödgröna över alliansen har skänkt Socialdemokraterna ett blekt hopp inför regeringsbildningen. Det är tveksamt om den siffran i realiteten har så stor vikt för regeringsfrågan men eftersom några partier, till exempel Liberalerna och Socialdemokraterna, fäster stor vikt vid vilket block som blir störst får den ändå betydelse.
På måndag hålls ett möte som kan visa sig bli den kommande mandatperiodens viktigaste. Alliansens partiledare ses för att avgöra hur de ska gå vidare. Om valresultatet visar att de rödgröna är större än Alliansen kan mötet bli början till slutet för Alliansen. Är siffrorna i stället på Alliansens sida kommer de att uppmana Stefan Löfven att avgå så snabbt som möjligt.
Den gångna veckan har fyllts av nya utspel från partierna. De ska inte förväxlas med vallöften för såna finns inte i årets val. De svenska väljarna har vant sig vid att minst ett, ibland två, regeringsalternativ går till val på politiska löften som sen i hög grad kan förverkligas. I år har inget parti makt att lova någonting, alla förslag ska ses som förhandlingsbud. Kanske gör det partierna mindre nogräknade med vilka förslag de kastar fram.
På söndag kan vi glömma fyra år av opinionsmätningar. Det som räknas då är hur partierna klarar sig jämfört med valet 2014. Som det ser ut nu kommer Centerpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna att gå fram. Det råkar också vara de partier som ändrat sin politik minst sen förra valet.
Också det länge nederlagstippade Kristdemokraterna har goda möjligheter att öka medan Miljöpartiet nu ersatt KD som partiet med störst anledning att frukta fyraprocentspärren.
